Även om vi har en mängd olika syften och behov för våra hästar, håller vi dem också vid liv genom att avla och skydda dem i stor utsträckning. Anledningen till detta är att hästar i sig är väldigt ömtåliga varelser och har svårt att överleva i naturen.
Om det inte vore för det faktum att människor använde dem för att gå eller slåss, och omsorgsfullt vårdade och matade dem, skulle de ha dött ut för länge sedan.
Hästar har många brister, som att de är för smala och ömtåliga i strukturen på sina lemmar och att de är för besatta av fart på bekostnad av andra aspekter. När en lem är skadad, lägger vikten på kroppen en större börda på de andra extremiteterna, vilket leder till snabb försämring av tillståndet. Ett brutet ben innebär en säker död.
Även om den äter gräs, dämpas den av klövvilt med jämna tår eftersom den inte har någon förmåga att tugga mat. Hästar har också kämpat de senaste åren, som Afrikas mäktigaste noshörning, som nu är hotad. De nordamerikanska hästarna hade det ännu värre och försvann innan de tämjdes av de infödda.
Kanske kommer en del människor att undra, i hästarnas hastighet, utan några naturliga fiender, utan något överlevnadstryck, gräsmark överallt är grönt gräs, varför de är hotade?
Faktum är att även om växtätande hästar har mycket gräs, är deras energiomvandlingseffektivitet inte hög, de flesta av tiden söker föda och de tuggar inte gräs, så deras äthastighet är mycket långsammare. Om vädret förändras för mycket, eller om vintern är för kall, kommer de att svälta eller frysa ihjäl.