En kort introduktion till stigbygeln

En stigbygel är ett par fötter fästa på vardera sidan av en sadel, som används av ryttaren för att trampa på hästen vid uppstigning och ridning. Stigbyglarnas roll är inte bara att hjälpa människor att kliva upp, utan också att stödja förarens fötter när de rider, för att maximera fördelarna med ridning, samtidigt som förarens säkerhet skyddas effektivt. De tidigaste stigbyglarna var ensidiga och utvecklades gradvis till bilaterala med tidens utveckling, vilket ytterligare befriade ryttarens händer, och dess utseende förändrade historien till viss del.
Enligt arkeologiska fynd hade Kina senast under den västra Han-dynastin ett substitut för järnstigbyglar - tygbyglar, från västra Han-dynastin kan fresker ses, västerlänningar efter invasionen av östliga nomader gradvis utrustade med stigbyglar, vilket födde en ny samhällsklass - den medeltida riddarens adelsklass. Vagnar ersattes gradvis av mer rörligt kavalleri i Qin- och Handynastierna. Vid Tangdynastin hade kavalleriet blivit den viktigaste krigsarmen och användes i storskaliga operationer. Det var med det mäktiga kavalleriet som Tangdynastin besegrade öst- och västturkarna, Xue Yantuo, Gaochang, Tuyuhun och andra nomadiska etniska grupper i ett slag, vilket skapade ett storskaligt krigsmirakel med etnisk jordbruksseger över nomadiska etniska grupper. Stigbyglar är mestadels gjorda av järn för att göra byglarna starkare och inte ramla av. Enligt väggmålningar och andra kulturella reliker som grävts fram i Mobei kan Xiongnu-folket vara de första som använder stigbyglar. Den största funktionen hos stigbyglarna var att befria båda händerna, och kavalleriet kunde lita på sina fötter för att kontrollera hästens balans, stöta, splittra och slå, vilket avsevärt förbättrade kavalleriets stridseffektivitet och möjligen besegra Han-dynastin . Den västra Jin-dynastin hade en enkel stigbygel, och den östra Jin-dynastin hade en dubbel stigbygel.