Historisk utveckling av Horse Thorn

Enligt tidiga sporrar som grävdes fram i England användes sporrar redan av romerska regementen på Julius Caesars tid. Romarna utvecklade användningen av sporrar, vilket gjorde det möjligt för soldater att kontrollera sina hästar med fötterna medan de kämpade med vapen i händerna.
De tidigaste sporrarna var bara skarpa utsprång (i motsats till den kuggformade formen som används idag), och bronssporrar av denna typ har hittats i gravar under det andra århundradet f.Kr. i väst. Det finns fortfarande järnsporrar i British Museum, med silverinläggningar, som användes mellan 1000- och 1200-talen. Enligt relevanta register använde Djingis Khans armé också liknande sporrar runt 1200 e.Kr.
Frankrike var förmodligen det första landet som använde växlade sporrar, och det finns uppgifter om liknande sporrar som användes i England under Henrik III. På 1300-talet började dessa sporrar gradvis bli populära.
År 1302, vid slaget vid de gyllene sporrarna, besegrades det franska kavalleriet av flammännen i Belgien, som förödmjukade de franska riddarna genom att hänga deras fångade sporrar i en kyrka för att fira deras seger. Under medeltiden var gyllene sporrar symbolen för riddarskapet, medan de sporrar som blivande riddare använde var silver. En viktig del av vissa medeltida riddardegraderingsceremonier var att skära av en riddars sporrar med en kniv för att visa att riddaren hade befriats från äran.
Beskrivningen av sporrar kan ofta ses i romaner om europeiska riddares liv, inklusive Scotts "Hero Ivanhoe" och Cervantes "Don Quijote". "Robin Hood" nämnde också sporrar, och nämnde också att sporrar är en symbol för ridderlighet, föraktliga människor förtjänar inte att använda sporrar. Många litterära beskrivningar av vackra män, särskilt soldater, inkluderar sporrar, och de nämns i beskrivningen av ASHLEYs klädsel i Gone With the Wind. Enligt Notre Dame de Paris ville Esmeralda höra sporrarna på Phoebus. Madame Bovary skriver om den äldre Bovary som en ung man "med hans sporrar klingande."