Utvecklingen av stigbyglar

I Handynastins grav i Xi 'an finns bilder på hästar utrustade med stigbyglar när aristokrater jagade. De tidigaste hårdmetallbyglarna dök upp i Kina under den norra Wei-dynastin. Den kompletta uppsättningen av sele (främst sadel och stigbygel) som bildades i Kina i början av 300-talet hade ett stort inflytande på Haidong-staterna.
Stigbyglarna som grävdes fram vid Xiaomin Tun West Jin-dynastin i Anyang och Yuantaizi Jin-dynastin i Chaoyang ger fysiska bevis. Stiglarna på dessa två ställen är gjorda av träkärna av kopparplåt, bygelhandtaget är långt och bygelkroppen är nästan oblate. Från 300- till 500-talen e.Kr. kan Silla-reliker i den södra delen av den koreanska halvön ses vara tydligt influerade av stigbyglarna på Central Plains. Till exempel, i det sena 500-talets grav "Cheonma-högen" som grävdes ut i Hwangnam-dong, Gyeongju City, Nordkorea, är stigbyglarna som avslöjats oblate, långskalade träkärna, koppar- och järnstigbyglar. Samma inflytande kom också till det antika Japan. De stigbyglar som grävdes ut från gravar i mitten av den japanska Kotomin-perioden (omkring mitten av 400-talet) är platta cirkulära stigbyglar med träkärnor och järnplåtar, som visar samma egenskaper som de som grävdes fram från Jin-graven i Xiaomin Tun, som visar ursprungsförhållande. Detta kan vara den koreanska halvön som en språngbräda till införandet av Fuso, särskilt kontakten och konflikten mellan japanerna och Goguryeo, vilket främjar införandet av ett stort antal japanska hästselar; Å andra sidan bedrev den japanske kungen även diplomatiska aktiviteter mot södra dynastin i Kina, och eftersom hästarna som användes i södra och norra Kina vid den tiden hade samma egenskaper, är det inte uteslutet att det japanska folket direktimporterade hästar från södra Kina.
Alla som har läst antik historia vet att runt mitten av 600-talet, efter Rourans nederlag mot norra Wei, slog avarerna sig från öst till väst över södra Ryssland och nådde så småningom området mellan floderna Donau och Tisza, och år 560 utgjorde ett allvarligt hot mot det mäktiga bysantinska riket. Men få människor vet kanske att anledningen till att den är vass är på grund av användningen av gjutjärnsbyglar unika vid den tiden. För att eliminera detta hot omorganiserade den bysantinske kungen Tiberius II kavalleriet och tränade det själv år 580 e.Kr., med betoning på användningen av järnstigbyglar. Detta är det första omnämnandet av stigbyglar i europeisk litteratur.
Den allmänna användningen av stigbyglar i Europa kom mycket senare, nästan fram till tidig medeltid då de europeiska ländernas konventionella arméer började använda dem.
I medeltida europeiska arméer, med stigbyglar stadigt fästa i sadeln, satt ryttaren på hästen stabilare och kunde höja svärdet för att slå ner, motstå spjutet och röra sig och smita i sadeln. Stigbyglar spelade utan tvekan en viktig roll i utvecklingen av huvudvapnen från infanteri till kavalleri under medeltiden. Detta bidrog till bildandet av den feodala riddarklassen och hade en djupgående inverkan på medeltidens historia i Europa.